I alla fall, på kvällen var det ju 100-dagarsfesten. Vi åkte till 11, kom till Maxim. Längre kom vi inte. Det var Kaos, med stort K! Det stod fem polisbilar utanför och ingen kom in. Det kändes värt att vi hade köpt biljetter och att vi inte kom in. Träffade Alexandra och hon hade stått där i en timme i kylan och köat. Ingen kom in. Folk skrek, grinade och bråkade med poliser. Kunde dom inte släppt in mig på min födelsedag? Inget bra avslut på kvällen. Som tur var så var jag med mina vänner, så vi tog det med en klackspark. Men det kommer nog inte bli så kul på nästa möte med alla studentkommitéer.

Vi gick in mot stan och jag och Emelie köpte cheeseburgare. Eller, jag köpte cheese och Emelie följde med. Vi hade några disskussioner och begav oss till old Saint's. Där var det mycket folk och jag stod upp i en kvart, sen tog jag bussen hem till Gabbe. Vi hamnade hemma hos hennes granne Lina och drack ett glas vin. Smarrigt värre, fyllodiskussioner och en Lina som hade varit tillräckligt snäll så att hon kunde vara lite dum. Fast mest på skoj.

Mamma blev orolig eftersom jag inte sagtvart jag var, men det löste sig idag. Shit happens life goes on. Eller som jag och Gabbe sa idag. Shit happens, then you die. Sen kom vi att tänka på "De tre vännerna och Jerry". Jerrys pappa: Livet är hårt, sen dör man!". Men riktigt så är det inte.

Ja, kvällen slutade bra i alla fall. Men undrar hur det blir med biljetterna, dom som inte kom in? Time will see!